A Work of Fiction

Meriç Algün Ringborg

Galerie Nordenhake, Stockholm
22. augusti - 29. september 2013
Kritik 26.08.13

Så skapas fiktion

Meriç Algün Ringborg, {ITALIC}A Work of Fiction{ENDITALIC}, detalj, Galleri Nordenhake.

Meriç Algün Ringborg, A Work of Fiction, detalj, Galleri Nordenhake.

In i det sociala och ut ur det sociala. In i konsten och ut ur konsten. In i språket och ut ur språket. In i jaget och ut ur jaget. Det mer eller mindre universella och för nästan alla fattbara redskap Meriç Algün Ringborg använder i utställningen A Work of Fiction är Oxford English Dictionary. Genom att uteslutande nyttja exempelmeningar – typ «are you listening?» under uppslagsordet «listen» – ur den voluminösa standardbibeln, har Ringborg lyckats med konststycket att skriva en roman, göra en inredning, och dessutom skapa ett tretton minuter långt ljudverk.

Man skulle kunna säga att «litteraturen», eller kanske snarare «författaren», dessa fortfarande något obekväma kroppar i den bildkonstnärliga organismen, är temat. En ljusbild från en overhead-apparat vid entrén listar ett halvannat hundratal tingliga, rumsliga och tidsliga förhållanden. Ibland tämligen konkreta, som «a colour TV in the corner of the room» eller «a map measuring 400 by 600 mm» och ibland mer öppna för tolkning: «the decor is simple and tasteful». I galleriets följande rum är overhead-listan realiserad: här vandrar vi runt en stiliserad version av en klassisk, väl tilltagen, smakfull författarlya, komplett med ganska mycket tidspatina och mekanisk skrivmaskin.

Meriç Algün Ringborg, {ITALIC}A Work of Fiction{ENDITALIC}, detalj, Galleri Nordenhake.

Meriç Algün Ringborg, A Work of Fiction, detalj, Galleri Nordenhake.

På ett soffbord ligger A Work of Fiction by MARR (MARR kan läsas som en återkommande förkortning i OED eller som Meriç Algün Ringborg Revised – en reviderad upphovskvinna). Även om romanen är kort (25 sidor), har författaren verkligen kreerat ett drama, med kärlek, svartsjuka, mord. Men det är de distinkt utplacerade fiktionsbrotten som är behållningen: som när modern begravs i jorden för att strax därpå begravas i havet.

Ljudverket METATEXT by MARR framförs av en kvinnoröst, flödar ur högtalarna och genljuder i galleriets besvärliga akustik. Det är författarens tänkta inre monolog under upphovsmannaskapets våndor och verkets tillblivelse. Liksom romanen och inredningen är det skickligt sammansmitt och naturligtvis fullt av fraser och standardfraser om konstens natur, konstarternas förhållande, fiktionen, litteraturen, skrivakten och allt vad som därtill hör. Förutom en strävan att slipa ned skarvarna mellan uppslagsbokens exempelmeningar med hjälp av logik, associativitet och annat – märks även bitvis i ljudverket (men även i inredningen) en strävan att genom OED:s raster skapa något som äger en högst personlig och till och med biografisk relevans.

A Work of Fiction håller en hög kvalitet. Utställningen är genomarbetad ned till detaljen. Den blir mindre intressant ju mer den rör sig mot det kommunikativa, det representativa, det generaliserbara, det idébaserade och konceptuella som determinerad procedur – i förlängningen mot det abstrakta och idealiserade. Och mer intressant ju mer den rör sig mot ett oförutsägbart, varje gång nytt och oupprepbart operativt modus, i beständigt okänd terräng, med konstant oförutskickade utfall i gränslandet mellan olika «estetiska regimer». I det förra fallet riskerar allt kring konsten att förvandlas till genre, i betydelsen «man vet vad man får»: tex. «författaren», «litteraturen», «romanen» osv. Medan man i det senare fallet kan skönja en väg ut ur den kolonisering som ägt rum sedan gränserna mellan konstarterna upplösts.

Meriç Algün Ringborg, {ITALIC}A Work of Fiction{ENDITALIC}, installationsvy, Galleri Nordenhake.

Meriç Algün Ringborg, A Work of Fiction, installationsvy, Galleri Nordenhake.

Meriç Algün Ringborg har tungt vägande argument: hennes konstnärskap har i stor utsträckning handlat om «schibbolet», vad som ger eller inte ger tillträde till identitet, språk, länder, medborgarskap – vad som måste integreras i (och därmed forma och deformera) kroppen och jaget, för att man ska få passera. Emigrerad från Turkiet till Sverige i vuxen ålder är gränser, anpassning, disciplinering och inlärning en inte sällan smärtsam realitet.  

Men dessa erfarenheter av vad generaliseringar gör med människor och företeelser utanför en dominerande kontext, tilldelar också konstnären ett särskilt ansvar, ett ansvar som gör att jag tror att den här konstnären inser relevansen i Elie Durings analys av Jacques Rancière: «Som om vi skulle kunna fånga en operations verkliga natur i sig, i dess generella procedurala form, som om det handlade om en idealisk mekanism. Wittgenstein, som mycket väl visste vad en maskin är, varnade oss ständigt för en sådan felaktig föreställning om operationen.»

Skriv en kommentar
Name (only post under your real name are allowed)*:

E-post (visas inte)*:

Kommentar*:

Send

Læserindlæggene er en vigtig del af Kunstkritikk. Vi er derfor meget glade for at du bidrager til vores læserforum. Vi beder alle følge vanlige regler for høflighed. Husk at du er ansvarlig for dine egne indlæg. Vi godtager derfor kun indlæg under fuldt navn.

Redaktionen læser ikke indlæg før publicering, men følger debatten fortløbende. Vi forbeholder os ret til at fjerne indlæg som er usaglige, indeholder personangreb eller som vi af andre grunde finder upassende. Dette sker uden forhåndsvarsel, og efter skønsbaserede vurderinger foretaget af redaktionen. I læserindlæg godtages kun tekst, ingen billeder, video, html-kode el. lign. Lykke til med debatten!