Julia Bondesson, Andreas Eriksson, Goldin+Senneby, Steinar Haga Kristensen, Helena Lund Ek, Viktor Rosdahl, Emanuel Röhss, Eirik Sæther, Maria von Hausswolff



Ytterstad

Malmö
27. augusti - 26. september 2015
Kritik 01.09.15

Utkanten som plats och metafor

Julia Bondesson, The Guardian, 2014.

Julia Bondesson, The Guardian, 2014.

Som ett nyckelverk i utställningen Ytterstad på Malmögalleriet Johan Berggren framstår Goldin+Sennebys After Microsoft från 2007. Verket är ett av få i denna utställning med ung, nordisk konst som inte är nyproducerat, och består av en projicerad stillbild och ett ljudspår. Bilden visar vinrankor på den plats i Kalifornien som figurerar i den välkända skrivbordsbakgrunden i Microsoft XP, med dess stiliserade gröna kulle mot en klarblå himmel. Berättarrösten förklarar att kullen ligger i en del av Kalifornien där all mark tas i bruk för vinodling eller fastighetsexploatering, men att Microsoftfotot togs under en tid på 90-talet då rankorna hade dragits upp efter ett vinlusangrepp. Utställningens tema om gränslandet mellan det urbana och naturen artikuleras här i förhållande till en konkret plats.

Goldin+Sennebys intresse för relationen mellan den fysiska platsen och dess abstraktion genom datorn, går igen i Emanuel Röhss dystopisk-fragmentariska måleri på fotografier från utkanterna av Los Angeles. Ett uppförstorat kretskortsmönster upprepas och blir en länk mellan idén om det digitala som en plats och det fysiska rummet där verken visas. Som installation är det effektivt, men de enskilda verken framstår som mindre intressanta utan den rumsliga effekten av grupperingen.

Maria von Hausswolffs Evidence of the not yet known är en sex-minuter lång, svartvit film som visas i en loop. I korta sekvenser och som ekon av varandra framträder en amerikansk noirgåta, där kronologi och skeenden klarnar först efter upprepade visningar. Med traditionell berättarteknik, tydliga genregrepp och bekanta iscensättningar (en kropp på golvet, neddragna jalusier) skapar von Hauswolff en desorienterande upplevelse, som förstärks av att frågan om hur många visningar som krävs för optimal tydlighet lämnas obesvarad.

Steinar Haga Kristensen, Pissing Man and Pissing Woman (Latex version), 2012.

Steinar Haga Kristensen, Pissing Man and Pissing Woman (Latex version), 2012.

Utan Goldin+Sennebys starka anslag skulle temat ha bleknat och öppnat för en mer eklektisk upplevelse, med flera möjliga spår, vilket antagligen hade gynnat utställningen som helhet. I det efterföljande rummet framstår tematiken också som mer spretig. Här är gestaltningen både sinnlig – som i Andreas Erikssons nya målning Wadi (arabiska för dal eller torr flodbädd) där abstraktionen har vuxit fram som ett spår av blicken på naturen – och mer explicit, som i behandlingen av rått landskap kontra urbanitet i Viktor Rosdahls målning Pigs on Wings. Rosdahls måleri är myllrande och visuellt hänförande, och visar ett inklippt bergslandskap bredvid en urban miljö med en fabrik och flygande grisar. Samtidigt är verkets motsatsställning mellan natur och kultur välbekant, och exakt vad det otroliga är som har hänt («when pigs can fly») är inte uppenbart.

Mest iögonfallande i utställningen är Steinar Haga Kristensens målning som hänger från taket, och som här hämtad från installationen Trolle der verdorbene Historismus Kontext Fetischmus und der disfunktionale Schlissmuskel der Kranke Prophet #2 från 2012. I en scen genomsyrad av humoristisk naturromantik står två figurer och kissar vid en sjö. De materiella egenskaperna och skårorna i den lappade latexduken understryker något primitivt och drömskt, men taget ur sin ursprungliga kontext blir verket stumt. Man anar ett kaos som har skalats bort, och lämnats utanför utställningen.

En av höjdpunkterna i Ytterstad är Julia Bondessons träskulptur The Guardian från 2014. Den skalenliga dockan sitter ner med två föremål påminnande om kokosnötter i knäet. Ett barn? En skörd? De grova dragen tycks höra hemma i en tid- och platslös gestaltning av människoansiktet, och upphöjd som på en tron framstår figuren som en tvetydig pietà. Bondesson har studerat träskulptur och dockteater och ger ofta sina skulpturer liv i olika performanceverk. Tillsammans med Maria von Hausswolff pekar hon mot en möjlig riktning framåt för konsten, genom ett sätt att arbeta där tekniskt kunnande och uttryck ges samma utrymme i verken.

Installationsvy med verk av Emanuel Röhss, Johan Berggren Gallery.

Installationsvy med verk av Emanuel Röhss, Johan Berggren Gallery.

Skriv en kommentar
Name (only post under your real name are allowed)*:

E-post (visas inte)*:

Kommentar*:

Send

Læserindlæggene er en vigtig del af Kunstkritikk. Vi er derfor meget glade for at du bidrager til vores læserforum. Vi beder alle følge vanlige regler for høflighed. Husk at du er ansvarlig for dine egne indlæg. Vi godtager derfor kun indlæg under fuldt navn.

Redaktionen læser ikke indlæg før publicering, men følger debatten fortløbende. Vi forbeholder os ret til at fjerne indlæg som er usaglige, indeholder personangreb eller som vi af andre grunde finder upassende. Dette sker uden forhåndsvarsel, og efter skønsbaserede vurderinger foretaget af redaktionen. I læserindlæg godtages kun tekst, ingen billeder, video, html-kode el. lign. Lykke til med debatten!