Malmö
Nyhet 24.10.18

– Vems kulturarv talar vi om?

Installationsvy från Show and Tell på Malmö Konstmuseum 2017–2018. Foto: Jenny Ekholm.

Cecilia Widenheim slutar som chef för Malmö konstmuseum, för att istället efterträda Maria Lind som chef på Tensta konsthall i Stockholm. Det offentliggjordes i fredags. Widenheim har arbetat på Malmö konstmuseum sedan 2012, och häromåret förlängdes hennes kontrakt fram till 2020. Men nu lämnar hon alltså museet i förtid, för att börja i Tensta vid årsskiftet.

Malmö Konstmuseum har en av Sveriges största konstsamlingar med runt 40 000 verk från 1500-talet fram till idag, men de alltför trånga och opraktiska lokalerna på Slottsholmen har varit ett diskussionsämne i åratal. 2017 gjordes ett genombrott och det finns idag ett politiskt stöd för att bygga ett nytt konstmuseum i Malmö. Just nu avslutas en fördjupande utredning som ska komma fram till två eller tre förslag på var det nya museet ska ligga.

Under Widenheims ledning har Malmö Konstmuseum fått en mer framträdande position, både lokalt och nationellt. Precis som på Tensta konsthall så har utställningarna ofta varit platsspecifika. De hr utgått från Malmö som stad eller från museet självt. Till de mer uppmärksammade hör Samhällsmaskinen (2016), curaterad av Lisa Rosendahl, och Show and Tell (2017–2018) där Widenheim själv, tillsammans med konstnären Matts Leiderstam gjorde en samlingspresentation baserat på  idén om ett framtida konstmuseum.

Cecilia Widenheim.

Under dina sex år på Malmö konstmuseum har museets profil stärkts med flera kritikerrosade utställningar och arbetet med att planera det nya konstmuseet har kommit igång ordentligt, vad får dig att välja att lämna nu?

Jag har varit sex år i Malmö, det är en lång tid. Jag är jättenöjd med det jag har genomfört, men jag har också insett att med de förutsättningar som finns i Malmö nu så är det svårt att göra så mycket mer. Vi har skapat större medvetenhet och kunskap kring vad ett museum i en ny och ändamålsenlig byggnad skulle kunna bidra med i Malmös kulturliv, men det är en lång process som jag nu med varm hand lämnar över.

Vad kommer du att sakna från konstlivet i Malmö när du återvänder till Stockholm, där du ju tidigare arbetade som intendent vid Moderna Museet?

Malmö har ett unikt ekosystem som jag tycker har varit väldigt roligt att ha varit en del av. Dynamiken är annorlunda jämfört med Stockholm, med fler konstnärsdrivna initiativ. När konststudenter slutar i Umeå flyttar de till Malmö, för här går det lätt att skapa samarbeten och hitta lokaler. Jag kommer också att sakna de kontakter jag har byggt upp mellan museet och andra institutioner i staden. Det finns mycket att göra vad gäller utbytet med Malmö konsthall och Moderna Museet Malmö till exempel, där har vi bara börjat nosa på intressanta saker som kan hända.

Vilka erfarenheter från Malmö tänker ta med dig till Tensta?

Malmö är en stad med en väldigt ung befolkning. Det talas 150 språk och precis som i Tensta har många transnationella erfarenheter vilket utmanar och berikar konst-och kulturlivet på en rad sätt. Och Tensta konsthall är ju 20 år gammal nu. Maria Lind har börjat arbeta med något som heter Tensta museum, ett slags plattform för att tänka kring vad som krävs för att skapa en större kontinuitet för konsthallen. Vilken historia finns nu efter tjugo år på plats i Tensta? Jag har följt det projektet och tycker det är intressant ur en rad perspektiv, kopplat till kulturarvsdiskussionen i Sverige men också till museidebatten. Vad står det på skylten ovanför museet? I vilken grad tål museerna att politiseras? Vilken är museernas egentliga uppdrag? Vems kulturarv talar vi om?

 Tenstas utställningsprogram för nästa år är redan satt av Maria Lind, vad kommer du att ägna första tiden åt och kan du säga något om vad vi kommer att få se i Tensta därefter?

Jag kommer såklart lära känna teamet och förstå platsen. Redan i maj kommer vi att göra en produktion som vi har planerat med Malmö konstmuseum sedan ett år tillbaka, ett samarbete med Konstfacks CuratorLab. De har varit nere och grävt i vår samling och vi kommer att göra ett projekt kring «det gemensamma» och hur man arbetar curatoriskt med offentliga konstsamlingar. Sedan börjar det som Maria har planerat att tunnas ut vid nästa årsskifte, men vi har ännu inte hunnit titta på det i detalj.

Tensta har ju varit en plattform för metod- och kunskapsutveckling, och det finns flera projekt som är påbörjade som det vore synd att lägga i arkiv. Jag vill snarare titta på hur de kan utvecklas. Exempelvis Rapporter från nya Sverige, en utställning om Tensta som bostadsområde som var en del av Tensta museum, och serien kring modellsamhället. Vilket samhälle var miljonprogrammet tänkt att serva? Vad är det idag? Och det är väl det som fick mig att tacka ja till det här jobbet. Det är jättespännande och har med relationen mellan konst och samhälle att göra på ett sätt som jag tycker är produktivt.

Installationsvy från Samhällsmaskinen på Malmö konstmuseum, 2016. Foto: Jenny Ekholm.

Comments are closed.

|
|
|
|
|
|
PRENUMERERA PÅ NYHETSBREV:
|
FACEBOOK PAGE

Twitter

Kunstkritikk utgis av Stiftelsen Kunstkritikk ISSN 1504-0925

Svensk redaktör: Frans Josef Petersson post@kunstkritikk.se
Chefredaktör: Jonas Ekeberg

Kunstkritikk arbejder efter den norske «Vær Varsom-plakat» for god presseskik

Kunstkritikk stöds av Norsk kulturråd, Utenriksdepartementet, Fritt Ord, Bildende Kunstneres Hjelpefond, Nordisk Kulturfond, Statens Kunstfond i Danmark, Statens Kulturråd i Sverige och Svenska kulturfonden i Finland.