I Kunstkritikks julkalender sammanfattar våra egna skribenter och inbjudna gäster det intressantaste från konståret 2017. Idag: Robert Stasinski som är projektledare vid SSE Art Initiativs på Handelshögskolan i Stockholm och medarbetare i Kunstkritikk.
UTSTÄLLNINGAR
Jenny Wiklund, Journal – Rekonstruktion av kropp och minne, Reaktorhallen R1, KTH, Stockholm
Årets mest genomarbetade och välutförda utställning kom inte från någon av de stora institutionella kolosserna eller konstnärerna, utan från en arkitekturdoktorand i ett gammal kärnreaktorrum. I sitt avhandlingsarbete vid Kungliga Tekniska Högskolan kombinerar Jenny Wiklund kognitionsteori, konstnärlig gestaltning och utflippat historieberättande. Allt extremt kliniskt paketerat i en medicinsk estetik, som för tankarna till Matthew Barney. För fjorton år sedan råkade Wiklund ut för en cykelolycka och tappade under en period minne, rumsuppfattning och andra kognitiva förmågor. Denna utställning, drygt 200 trappsteg under jord, var hennes arbete med att gestalta den upplevelsen i objekt, installation, video och textil, något som besökaren upplevde genom dussintals små och stora rumsligheter och utrymmen.
Skulptur Projekte Münster
I en av de vackraste städerna i Tyskland startade för exakt 40 år sedan Skulptur Projekte Münster, en utställning med inriktning på offentlig konst. Utställningen utgick från reaktionerna på ett verk av George Rickey, som hade placerats i staden några år tidigare, och Skulptur Projekte andas fortfarande en känsla av att söka fördjupa diskussionen om konst i offentligheten, samtidigt som aversionen som tidigare fanns hos lokalbefolkningen har vänts till ett biennaleliknande megaspektakel. Detta år hade den mångårige konstnärlige ledaren, Kasper König, valt att arbeta med curatorerna Britta Peters och Marianne Wagner, vilket gav ett diversifierat och subtilt uttryck.
Ulf Rollof, Moderna Museet Malmö
Det är svårt att överdriva Ulf Rollofs betydelse under 1990-talet, både internationellt och här på hemmaplan. Hans tidiga intresse för det kroppsliga, det robotiska och det sköra gör honom till en pionjär inom en konst som idag alltmer söker sig mot gränslandet mellan maskin, människa och natur. På Moderna Museet i Malmö gjordes en stor utställning med en mängd av Rollofs teckningar, installationer, videos och fotografier (som för övrigt var hans tidigaste medium-of-choice). Att läsa Hal Foster eller Donna Haraway idag är omöjligt utan att tänka på Rollofs djupdykningar i kroppslig transcendens och hans obehagligt androgyna maskiner.
HÄNDELSER
The People Behind the Financial System: Sweden, Konsthall C
Den brittiska duon They Are Here iscensatte en dialogisk performance som de tidigare hade genomfört på Southbank Center, London, 2016. Verket bestod av informella möten mellan ett tjugotal representanter från finanssektorn, politiker, ekonomer och företagare. Som ett slags speeddejting fick deltagarna sedan 10 minuter med varje representant för ett informellt, öppet samtal. Verket är näst intill monumentalt i sin omfattning, samtidigt som det är flyktigt och helt dialogbaserat. De samtal som uppstod dokumenteras inte, utan tanken är snarare att skapa ett gränssnitt mot allmänheten som de stora finansinstitutionerna sällan erbjuder.
Lundahl och Seitl, Accelerator
Fram till öppningen av Stockholms universitets nya konsthall Accelerator smygstartar man med att bjuda in Christer Lundahl och Martina Seitl som skapat två verk under 2017: Det gruppupplevda verket Okänt moln på väg mot Stockholm och den individupplevda Elegy to the Medium of Film. Båda verken är stillsamma, nästan meditativa åkningar genom landskap och minnen, ackompanjerat av nya teknologier som 3D-film och smartphoneappar. Elegy to the Medium of Film är inspirerat Andrei Tarkovsky, och utforskar filmens avskalade skildringar av kuslighet och kroppslöshet, genom att låta besökaren ledas och röras av andra människor i beckmörker.
Lars Bang Larsen och Lars Nittves samtal om utställningen Implosion på Moderna Museet
En av de första utställningskatalogerna jag någonsin bläddrade i var Implosion från 1987. Jag var ung, aspirerande målare och på jakt efter nya bilder att förstå och inspireras av. Samlingen konstnärer i Implosion var en rak höger för mig personligen, men framförallt för ett svenskt, modernistiskt präglat konstliv generellt. Att höra Moderna Museets nya curator Lars Bang Larsen samtala med den alltmer frispråkige Lars Nittve, 30 år efter han curaterade Implosion, är ren och skär nostalgi. Bang Larsen ger stort hopp om nya perspektiv på svensk konst och en kraft som förhoppningsvis kan skaka om Skeppsholmen i framtiden.
BÖCKER
Portraits: John Berger on Artists, John Berger, red. Tom Overton, Verso Books.
John Berger (d. 2017) framstår alltmer som en av 1900-talets viktigaste röster inom konst och kultur. Han publicerade ett 40-tal böcker, men denna nya samling av personligt nakna texter om några av konsthistoriens största namn, och även några mindre kända, är obligatorisk läsning. Rembrandt, Henry Moore och Jackson Pollock får en behandling som känns mer aktuell än någonsin. Det unika med Berger – hans sammanlänkning mellan konst, politik och kulturella skiften – publiceras här i småportioner, i en volym som bör användas lika flitigt på universitetsbibliotek som på konstskolor.
I Can’t work like this, red. Joanna Warsza, Sternberg Press.
I en tid då konstnärers inflytande över kulturpolitiken och den globala politiken känns obefintlig undersöker antologin I Can’t work like this det maktmedel många konstnärer fortfarande har kvar – bojkotten. I en rad texter och fragment diskuteras bland annat bojkott av Israel, Turkiet, senaste biennalen i Sydney och bojkotten som en form av institutionell kritik. Skriften kan läsas både som en guide till dagens konstnärer som är osäkra över moraliska kompromisser i utställningssammanhang, men även som ett dokument över dagens vurm för undandragandet som politisk strategi.
Den fria leken. Modellen, Ballongen och konsten som aktion, red. Katrin Ingestedt.
Konstprojektet Ballongen – lek på riktig var ett projekt i Råby i Västerås 2015–2017 där leken togs på det allvar den förtjänar. 2017 öppnade utställningen Den Fria Leken på Västerås Konstmuseum med konstnärer som Gabo Camnitzer, Adelita Husni-Bey och Alicja Rogalska. I samband med detta publicerade Konstfrämjandet en antologi där projektets idéer samlades och utvecklades. Lekens subversiva potential har under senare år undersökt alltmer, exempelvis genom Lars Bang Larsens och Tensta konsthalls framlyftande av Palle Nielsen och Modellen för ett kvalitativt samhälle, och denna publikation är ett välkommet bidrag i denna diskurs.
Håller med ommycket. Men nog tusan var Marina Abramovic retrospektiven
i Sthlm jäkligt genomarbetad – med nytt jätteperformance och biografin på svenska. Ganska komplett presentation. Sen måste man inte älska denna kvinna för det!