Artikel 17.12.14

Kulturpersonligheter rasar mot tidskriftsnedskärning

Ett hundratal personer slöt i dag upp till en protestmanifestation mot det minskade stödet till kulturtidskrifterna. Foto: Pia Heick/ABC.

Ett hundratal personer slöt i dag upp till en protestmanifestation mot det minskade stödet till kulturtidskrifterna. Foto: Pia Heick/ABC.

Imorgon torsdag beslutar riksdagen om Alliansens kulturbudget, som stryper stödet till landets kulturtidskrifter. Trots massiva protester under måndagen gjordes ingen förändring av kulturutskottets betänkande vid gårdagens utskottssammanträde. Skrivelsen om att Statens kulturråd ska minska tidskriftsstödet med 15 miljoner står kvar.

Vid sidan av en lavin av protester och debattartiklar på kultursidor, debattforum och sociala medier av kulturarbetare, journalister och röd-gröna politiker har även framträdande namn i Alliansens egna led riktat skarp kritik mot beslutet. I skrivande stund anordnas en manifestation vid riksdagen. Då skulle representanter från kulturtidskrifterna också ha suttit ner i möte med kulturutskottet, men detta avstyrdes av Alliansen.

Uppropret rädda kulturtidskriftsstödet har i skrivande stund nästan 14 000 underskrifter.

Kunstkritikk bett ett antal kulturarbetare, konstnärer, journalister och akademiker att uttala sig, och svara på följande frågor:

1. Vad anser du att tidskrifterna har för betydelse för det svenska kulturlivet, och för samhällsdebatten?

2. Hur ser du på de långsiktiga konsekvenserna av Alliansens beslut för svensk offentlighet?

Artikeln kommer att uppdateras löpande under dagen.

*

Det bantade tidskriftsstödet är i alla avseenden skandalöst och ett dråpslag mot en kulturdebatt, där livsåskådningar, erfarenheter från skilda forskningsområden och nya generationers tankar får brytas. Följden är att livaktigheten, mångfalden och uppfinningsrikedomen i ett gemensamt samtal dämpas, detta i en tid då de dagliga papperstidningarna inskränker både material och personal. En större likriktning kan befaras.

Jag läser regelbundet en rad tidskrifter och berikas av deras grundlighet och deras olika perspektiv: Ord och Bild, Karavan, Lyrikvännen, Glänta, Divan, Bang, Pequod, Forskning och framsteg och – inte minst – så viktiga, på sakliga grunder opinionsbildande organ som Expo och Judisk krönika. Utan dessa, och flera andra onämnda, hotas vår kultur, vår bildning, vår utblick mot yttervärlden och vår personliga bearbetning av den egna livsmeningen.

Det är ofattbart att Alliansen som tidigare och i andra sammanhang stått upp för väsentliga kultur- och bevarandevärden har gått en farlig populism till mötes.

– Per Wästberg, författare och ledamot av Svenska Akademien.

 

1. Tidskrifterna har en oersättlig betydelse för orientering och tankeutbyte. För många av oss läsande och skrivande personer har de varit de första uppdragsgivarna, våra verkliga universitet.

2. Det återstår att se. Vi får hoppas att alliansbudgeten inte blir långlivad. Försvinner ytterligare kulturtidskrifter, vilket blir fallet utan det statliga stödet, förlorar vi de sista flottarna innan vi skingras och drunknar på nätet.

– Magnus Bergh, förläggare vid Albert Bonniers förlag och f d utgivare av BLM.

 

1. Betydelsen kan inte överskattas. Kulturtidskrifterna – som ofta drivs av ren idealism – är en avgörande del av den kritiska massan i samhället. Dessutom är de viktiga som en länk mellan universitetsvärlden och den intellektuella offentligheten.

2. Vill helst inte tänka på dem. Det vore ren idioti om politikerna inte återtog beslutet.

– Sara Danius, kritiker, författare och ledamot av Svenska Akademien. 

 

1. Jag tror inte att man nog kan poängtera kulturtidskrifternas centrala roll för vårt lands kulturella förnyelse. Visst är stora institutioner och förlag viktiga, men det är i regel i dessa mindre fora som nya idéer och tankeströmningar introduceras. Det gäller litteraturen och konsten, den kritiska teorin och den filosofiska diskussionen. Utan dessa experimentella sammanhang kommer inte nya generationer att kunna utveckla tankar som ifrågasätter normaliteten. Så har det varit länge. Tänk på tidskrifternas roll för några av våra mest centrala aktörer i den svenska kulturen: Marie-Louise Ekman blev synlig i PUSS, Horace Engdahl i Kris, för att ta två exempel bland många. Vad vore den svenska litterära diskussionen idag utan kretsen kring OEI? Nej, det går inte att tänka sig ett svenskt kulturliv utan dessa tidskrifter.

2. I en tid när mångfalden av kritiska röster blir allt viktigare innebär detta beslut en katastrof. Kultursidorna i dagstidningarna har inte samma kraft och betydelse som för något decennium sedan, så det är ofta i tidskrifterna som de mest vitala och avancerade diskussionerna äger rum. Vad som hotar är en total utarmning och likriktning. Beslutet är obegripligt och beklämmande. Det blir tråkigt i detta land.

– Daniel Birnbaum, överintendent Moderna museet.

 

1. Kulturtidskrifterna är, framför alla andra former av publicistik, den plats där nya tankar tar form och där läsarna först skönjer konturerna av tidigare okända intellektuella fenomen, teorier, sanningar, uppdykande begåvningar. Den kvalificerade essän, som vilar på omfattande inläsning och självständig reflektion men inte underkastar sig reglerna för akademisk meritering har inget annat forum. Ingen annanstans ges regelbundet utrymme för introduktion av internationell idédebatt och för principiellt hållen samhällskritik, saker som är livsnödvändiga i en demokrati.

2.  Den kortsiktiga konsekvensen är med all sannolikhet massdöd bland tidskrifterna. Den långsiktiga konsekvensen är kollektiv fördumning. Behöver riksdagen den?

– Horace Engdahl, kritiker, författare och ledamot av Svenska Akademien.

 

1. Många av de tidskrifter som är föremål för nedskärningarna befinner sig bortom konstens och kultursektorns domäner. Detta är viktigt att understryka: Anslaget som skärs ned gäller även tidskrifter som ägnar sig åt miljöfrågor och tidskrifter som representerar sociala och språkliga minoriteter. Att skära ned kulturtidskriftsstödet med nära 80 % handlar därför inte om effektiv budgethantering utan är ett ideologiskt ställningstagande. Kulturtidskrifterna är helt avgörande för att upprätthålla en progressiv samhällsdebatt som avspeglar komplexiteten i konstens och politikens frågor. I dessa tider av parlamentarisk kris när ett ultranationalistiskt parti med rasistiska, fascistiska rötter skaffat sig allt större inflytande över regeringspolitiken, är de av särskild vikt.

2. Den långsiktiga konsekvensen av beslutet är att det kan sanktionera andra drastiska nedskärningar och politiskt motiverade begränsningar med hänvisning till att «spara pengar». Frågan måste ställas – var någonstans hamnar dessa pengar istället? När vi vet det kan vi diskutera vilket värde som detta har jämfört med nästan 100 kulturtidskrifter. Helt klart är det en väsentlig del av offentligheten som amputeras bort.

– Marta Kuzma, rektor för Kungl. konsthögskolan.

 

1. Deras roll i kulturlivets och samhällsdebattens ekologi är synnerligen viktig, långt viktigare än vad enskilda upplagesiffror kan synas ge vid handen.

2. Precis som i ett riktigt ekologiskt system kommer deras bortfall att få förödande och bitvis oöverskådliga följder för den stora helheten. Detta är ännu en ogenomtänkt skrivbordskonstruktion, där det departementens teknokrater vinner i sparade kronor inte står i någon som helst proportion till det vi alla förlorar i gemensamma kulturella värden.

– Peter Englund, historiker, författare och ständig sekreterare i Svenska Akademien.

 

1. Som tidigare tidskriftsredaktör vet jag hur viktiga kulturtidskrifterna är. Där debuterar de unga, och möter de etablerade. Tankar får plats att utvecklas. ‘Samtalstonen’  i fråga om bilder, texter och frågeställningar är öppna, ännu inte inlåsta i föreställningar, värderingar eller genrer. Det viktiga med kulturtidskrifter – generellt – är det prövande förhållningssättet. Det må vara smalt, men påverkar och stimulerar utveckling i övrig debatt, likt stenen som kastas i en spegelblank sjö.

2. Det är märkligt att det är en borgerlig politik som skär ner bidragen till kulturtidskrifter. Själva idén med den smala debatten, den publicistiska traditionen och kulturen som ventil är ju i grunden liberal. Den individuella fria tanken, diskussionen och möjligheten för den subjektiva åsikten att uttrycka sig och prövas – bortom ideologisk programmering –  är det inte liberalismens grundpelare?

– Maria Lantz, rektor för Konstfack.

 

1. Går det ens att föreställa sig en kulturnation utan en varierad och rik tidskriftsflora? Tidskrifterna är helt avgörande för det oberoende tankeklimatet i vårt land. Där finns tankehöjd och mod, bildning och eftertänksamhet när de breda kanalerna skriker efter tydlig identitet, enkla lösningar.

2. Disneyland. Nej förresten mycket, mycket värre. Aimé Cesaire: “Man kan inte säga att småborgaren aldrig har läst något. Tvärtom, han har läst allt, slukat allt. Men, hans hjärna fungerar i enlighet med vissa typer av matsmältningssystem. Den filtrerar. Och filtret släpper enbart igenom det som kan ge näring åt den tjocka huden som skyddar borgarens rena samvete. […] Sätt igång glömskans maskineri!” Den banala ondskan ler mot oss.

– Mara Lee, författare.

 

1. Ett kulturliv värt namnet  kan inte undvara den del av offentligheten som är tidskrifternas: i kulturtidskrifterna introduceras och testas kontinuerligt nya estetiska, politiska och filosofiska förhållningssätt som därigenom kan bli en del av samhällets medvetande om sig självt.

2. På lång sikt innebär ett uteblivet tidskriftsstöd en förbuskning av det svenska kulturlivet och därmed av samhället. Vi måste visa den självrespekt som behövs för att motverka denna förbuskning.

– Jesper Svenbro, författare och ledamot av Svenska Akademien.

 

1. Tidskrifterna har en helt väsentlig roll i och med att de utgör en plats som är självständig i förhållande till tidningarnas kultursidor och akademisk forskning. Det är regelmässigt fallet att nya idéer, inte minst inom den humanistiska diskussionen, introduceras och debatteras i kulturtidskrifter långt innan de når den akademiska världen och den övriga journalistiska offentligheten. Tidskriften tillåter nya idéer att testas och komplexa resonemang att utvecklas, och tjänar på så sätt som en experimentverkstad för hela den övriga debatten.

2. De långsiktiga konsekvenserna kan inte beskrivas som annat än katastrofala, såväl för den majoritet av tidskrifter som kommer att läggas ned, som för den offentlighet av vilken de utgör en omistlig del. I syfte att genomföra en besparing som i sammanhanget inte kan te sig annat än helt godtycklig och utan förbindelse med några övergripande samhällsekonomiska krav, utraderas i ett slag en väsentlig del av landets intellektuella infrastruktur. Historiens dom över de politiker som genomför detta kommer att vara skoningslös, oavsett om de gör det på grund av enfaldighet och okunnighet eller på grund av ideologisk förblindelse och förakt mot intellektuell verksamhet som sådan.

– Sven-Olov Wallenstein, professor i filosofi vid Södertörns högskola.

 

1. Kulturtidskrifterna är ett forum för ett kritiskt idéutbyte som är både djupare och vidare än i den dagliga debatten. Konstarterna och kulturtidskrifterna har i modern tid alltid varit hopflätade, oumbärliga för varandra.

2. En förödande torftighet i det offentliga samtalet. I en tid när kritiken mer och mer trängs ut från dagstidningarna blir kulturtidskrifterna kritikens sista bastion. Och försvinner den riskerar kritiken som genre att tyna bort. Vi isolerar oss och avlägsnar oss från en självklar europeisk norm.

– Peter Cornell, konstkritiker och fd. professor på Kungl. Konsthögskolan.

 

1. Jag har varit med och drivit en tidskrift, Kris, under 12–13 år, och vet vad en tidskrift har betytt för mig men också vad den kan betyda för utvecklingen av en levande, intellektuell kultur. Idag är hela den kritiska offentligheten hotad, där kultursidornas förfall skall följas av tidskrifternas död om Alliansen får som den vill. Det är förfärligt. Tidskrifterna är ovärderliga för utvecklingen av bildning och självständigt tänkande över alla gränser, språkliga eller nationella.

2. Konsekvenserna av det drastiskt minskade stödet till kulturtidskrifter kan inte bli något annat än ett dråpslag mot försöken att i en redan hotad offentlighet värna om det kritiska samtalet. Förslaget kan inte förstås som något annat än ett förakt för den meningsbildning, som är nödvändig för att legitimera politikens inriktning i vårt land. Jag ser det alltså som en fara för vår demokrati.

– Anders Olsson, författare och ledamot av Svenska Akademien.

 

1. Tidskrifterna har en bärande roll för utvecklingen av idéer och spridande och kunskap i Sverige. Det gäller inte bara idag. Så har det varit i tre hundra år. Det hade inte funnits någon offentlig debatt om vare sig upplysning (Then Swänska Argus), romantik (Phosphoros) eller modernism (tex Karavan) utan kulturtidskrifterna, för att bara nämna ett par exempel. För mig som forskare är kulturtidskrifterna en ovärderlig källa till kunskap, både då det gäller historia och samtid. Jag följer kulturtidskrifterna lika väl som de vetenskapliga; oftast är det där idéer väcks först, viktiga utländska texter översätts snabbast och där som debatter tidigast får fäste.

2. Tidskrifterna spelar en ovärderlig roll för det offentliga samtalet, inte minst i tider då dagstidningarnas kulturbevakning ständigt minskar. Tidskrifterna har varit en livlina. När stödet nu rycks undan, inte bara ekonomiskt utan också politiskt, innebär det att de plattformar där ny konst, kultur och kunskap kunnat förmedlas och debatteras försvinner. Det betyder i princip att all debatt om idéer och kultur förvisas från det offentliga. Det kommer att leda till en gradvis utarmning inte bara av kulturlivet utan också av det akademiska livet. Forskning och kultur hör ihop. Slakten av tidskrifterna tyder på en isande likgiltighet för vårt gemensamma kulturklimat. Och en hisnande brist på bildning.

– Cecilia Sjöholm, professor i estetik vid Södertörns högskola.

 

1. Kulturtidskrifterna representerar rotsystemet, djärvheten, intelligensen och drömmarna i svenskt kulturliv och svensk samhällsdebatt. De är a) plantskola för nya skribenter, b) introduktionsplats för nya tankar, c) sambandscentral för de nätverk som sätter syre i demokratin, d) experimentstation för nya former i bild och text, e) forum för kritiskt granskande där större medier sviker, f) den snart enda delen av pressen som erbjuder fördjupning och längre journalistiska reportage.

2. Konsekvenserna är skadliga eftersom de tar musten och lusten ur alla som motiverade och uppmuntrade av det lilla statsstödet jobbar huvudsakligen ideellt. Det leder till likriktning och provinsialism. Det handlar om en ideologisk och tankemässig åtstramning som svenskt kulturliv inte egentligen upplevt på flera decennier. Värst av allt är att åtgärden drivs av endera dumhet och okunnighet, eller, vad ska man kalla det – ett förakt för tänkande och kultur som ligger nära vad som brukar betecknas med f-ordet.

– Stefan Jonsson, professor vid Institute for Research on Migration, Ethnicity and Society vid Linköpingsuniversitet.

 

1. Kulturtidskrifterna har alltid haft en mycket stor betydelse för det svenska kulturlivet. De fungerar som plantskola, universitet, introduktör och intellektuell mötesplats. De har möjliggjort ett avancerat och specialiserat skrivande som inte får rum på de bredare kultursidorna.

2. Att vi får en krympt intellektuell offentlighet. De här tidskrifterna är möjliga genom tidskriftsstödet och gratisarbete. Utan stödet kommer viktiga texter inte nå offentligheten.

– Sara Arrhenius, chef för Bonniers konsthall.

 

1. Ju mindre språkområde, desto mer måste det allmänna hjälpa kulturen att överleva. Om man jämför med Island och USA, så är vi närmare Island. Och så länge vi pratar det här obetydliga språket på gatorna och tänker på svenska så måste grunden till vår kultur vara att värna tankar på vårt språk. Kulturtidskrifter är som ryggmärgen i svenskan, de skapar de vita blodkroppar som når ut i varje cell av vår kultur. Det handlar inte om nationalism, men även om jag gör filmer för en global publik, så skapas de med tankar som formuleras på svenska.

2. En kulturpolitik måste uppnå en kritisk massa för att överhuvudtaget fungera. Går man under den så drar man ut proppen, och ingenting blir klart. I Portugal har man ju lagt ner hela kulturdepartementet, och förlitar sig helt på sina forna kolonier med 250 millioner portugisisktalande. Om det inte finns kulturtidskrifter i Sverige som t ex Bang, så kan vi lika gärna packa ihop eller prata och tänka på engelska. Men då blir vi sämre, man måsta arbeta med sitt modersmål, även om resultatet har en annan form, exempelvis bild.

– Göran Hugo Olsson, dokumentärfilmare och regissör.

 

1. Tidskrifterna är helt enkelt ovärderliga! Sammantaget syresätter de hela det offentliga samtalet. Säg den kulturskribent av betydelse som inte har skrivit – eller skriver – i dessa fora? Just idag är kulturtidskrifter viktigare än någonsin -– vilket det befängda beslutet om att dra in stödet är ett av flera bevis för. En tilltagande digital produktion är inget argument för att dra ner, snarare tvärtom. Omställningar kostar och det är meningsproduktionen som är det väsentliga, oavsett kanal.

2. Ett utarmat kulturliv. Kulturtidskrifterna står för en oundgänglig del av kulturlivets blodomlopp utan vilken samhällskroppen dör sotdöden.

– Ann-Sofi Noring, vice museichef Moderna museet.

 

1. Tidskrifterna utgör en unik och oersättlig form av offentlighet. De är ofta teoretiskt och vetenskapligt välorienterade, och ibland utför de pionjärgärningar också i förhållande till universiteten. I en allt smalare kultur för vetenskaplig publicering med långt gången sk peer-review publicering, finns risken att slätstrukenhet och vedertagna åsikter prioriteras. Där kan kulturtidskrifterna fungera som fria och självständiga röster i det publika intellektuella samtalet och ibland våga bryta ny mark. Även om de ofta har få aktiva läsare, så är dessa läsare i sin tur ofta aktiva inom andra bredare offentligheter, som i dagstidningsvärlden, vilket gör att de också fungerar som riktningsvisare för en mycket större offentlighet än de själva når direkt.

2. Att strypa dessa fria röster för debatt, kunskapsbildning och introduktion av internationella teori- och kulturströmningar gör Sverige till en fattigare intellektuell miljö. Varje investerad krona i en kulturtidskrift är därtill förmodligen den mest effektiva investering man kan göra, med tanke på att det i den världen ofta går tio timmars gratisarbete på varje timma arvoderat arbete.

– Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola.

 

1. Kulturtidskrifterna har en avgörande betydelse för det svenska kulturlivet och samhällsdebatten. De fungerar som baser för kritiskt tänkande och intellektuellt arbete. Men också som skolor för de som vill verka i kulturlivet. Själv har arbete med tidskrifter varit min viktigaste utbildning, jag har arbetat med Den Blinde Argus, Tidskriften 80TAL, 90TAL, Tidskriften Index och BLM under en period av 15 år och då lärt mig innebörden av idéutbyte.

2. En strypning av tidskrifterna innebär en strypning av det offentliga samtalet. Beslutet innebär att man släcker ner olika vitala arenor för introduktioner och översättningar, för debutanter, konstnärliga experiment och politiska diskussioner. De långsiktiga konsekvenserna blir: en förlust av kunskap och en förlust av internationella inflöden och utbyten, en förlust av kritisk mångfald men också en ödeläggelse av kvalificerat intellektuellt och konstnärligt arbete.

– Magnus Bärtås, konstnär och professor på Konstfack.

 

1. Det pågår idag en skrämmande utveckling där utrymmet för en kritisk offentlighet krymper allt mer och det i en tid då utvecklingen borde vara den motsatta. Just idag, mer än någonsin, måste vi åstadkomma plats och rum för en diskussion som står fri från marknadskrav och nyliberal ideologi om att klara sig själv. Därför är det en fullständig katastrof om kulturtidskrifterna ska gå under.

Det är omöjligt att räkna upp alla anledningar till varför vi måste ha kulturtidskrifter, varför de är en fullständigt nödvändig del av ett demokratiskt samhälle i allmänhet och ett kulturliv i synnerhet. För min egen del handlar det ytterst om att våga tro att ett seriöst, kritiskt, fördjupande, förskjutande och intellektuellt undersökande samtal spelar roll. En samhällsdebatt utan friktion och intellektuellt motstånd är ingen samhällsdebatt, det är envägsinformation.

2. Den långsiktiga konsekvensen är naturligtvis förödande. All den kompetens som finns samlad hos landets kulturtidskrifter är enorm, alla de nätverk som man över lång tid har utvecklat spänner över hela världen, allt det riskerar nu att malas ner genom detta sparförslag. Det är en kompetens som det har tagit årtionden att bygga upp, se bara på Ord & Bild som har sitt ursprung i det sena 1800-talet, och det får man inte tillbaka hur lätt som helst när man väl har lagt ner.

Om ledamöterna i kulturutskottet stannade upp ett ögonblick och funderade lite över vad man faktiskt får för 15 miljoner. Allt det intellektuella kapital som man växlar tillbaka in i samhället för den ynka prislappen, avkastningen (för att använda en ekonomiterm) är ju enorm.

– Mikael Nanfeldt, chef för Göteborgs konsthall.

 

1. De har en oerhört betydelse för att de utgör en bred, öppen och kreativ mötesplats mellan forskning, journalistik, konst och litteratur, som förmedlas till en bredare publik. Dessa tidskrifter har därutöver den mycket viktiga funktionen att till hela landet sprida en kulturpraxis på världsklassnivå, presentera nya tankar och författarskap, och redogöra för den kritiska dimensionen hos aktuella frågor.

De utvidgar denna offentliga praxis och gör detta genom att fördjupa och utveckla en kritisk kultur utan vilken demokratin förblir bara ett tomt ord.

2. En av de mest allvarliga långsiktiga konsekvenserna av beslutet är just skadandet av offentligheten. Offentligheten är en praxis, en kulturell praxis, dvs. något som måste odlas, utvecklas genom ständiga idéutbyten. Att lägga ner “kulturtidskrifterna” är ett sätt att lägga ner kulturen. Ett samhälle utan kultur är per definition odemokratiskt, därför att det stänger vad som bara kulturen kan ge, nämligen möjligheten att begripa och förhålla sig kreativt till de utmaningar som världen presenterar.

– Marcia Sá Cavalcante Schuback, filosof och professor vid institutionen för Kultur och lärande vid Södertörns högskola.

 

1. För mig är kulturtidskrifternas roll ovärderlig. Det är till tidskrifterna jag vänder mig för att få fördjupad kunskap om kulturella, politiska och sociala teman och händelser, eftersom det här finns utrymme och tid för skribenterna att föra komplexa och analytiska resonemang bortom nyhetsrummens krav på omedelbarhet. Inte sällan konfronteras jag med tankar och resonemang jag tidigare inte tänkt, vilket har haft väldigt stor betydelse för mig i förståelsen av kulturella uttryck och politiska relationer.

En mycket viktig del av detta handlar om att kulturtidskrifterna ofta engagerar skribenter som jag annars inte stöter på i annan press. De är där i egenskap av sin expertis. Jag har själv som konstnär vid ett flertal tillfällen bidragit med texter till olika tidskrifter, där jag fått möjlighet att utveckla ideer och resonemang som utgår ifrån min erfarenhet och kunskap om konst, riktad till en intresserad läsare. I många år var kulturtidskrifterna som mitt universitet, det var här jag lärde mig om olika kritiska förhållningssätt till konst och politik.

2. En offentlighet måste bestå av en mängd olika röster med olika åsikter som skaver mot varandra. Kulturtidskrifterna är både en sådan plattform i sig själva, men även kritiska röster i den offentliga debatten i sin helhet. Utöver att de just kan lyfta fram komplexa och kritiska resonemang har de även lyft fram röster som inte hörs i andra medier. Tidskrifterna är en mötesplats för interdisciplinära samtal. För mig är även kulturtidskrifterna en plattform som fokuserar på andra händelser och nyheter än till exempel dagstidningar. Jag anser att det vore katastrofalt för den offentliga diskussionen om dessa platser försvann. Oerhört viktiga plattformer för kritiska röster skulle försvinna. För mig är detta beslut helt oförståeligt, speciellt med tanke på den minimala besparing som detta måste innebära. Det kommer slå mot en offentlig diskussion, mot en fördjupad bevakning av kultur, och mot en plattform för komplexa samtal.

– Petra Bauer, konstnär och doktorand på Konstfack.

 

1. Till att börja med kan man konstatera att kulturtidskrifterna spänner över ett oerhört vitt fält och berör många människor, såväl inom specialiserade som bredare intresseområden. Tidskrifterna har inte enbart betydelse för läsarna och för förutsättningarna för det kritiska offentliga samtalet, utan de är också både en plantskola för unga människor som vill arbete inom kulturlivet och ett viktigt forum för etablerade skribenter, konstnärer och fotografer, med flera.

2. I en värld som är alltmer styrd av kommersiella intressen och där medierna i hög grad präglas av kortsiktiga prioriteringar utgör kulturtidskrifterna ett oundgängligt alternativ. Det är ett sammanhang där frågor kan fördjupas och ämnen diskuteras som annars inte får plats. Att minska tidskriftstödet – som sett i relation till andra utgifter inom statsbudgeten är högst marginella – skulle få direkta negativa konsekvenser. Sett på några års sikt skulle  effekterna bli förödande.

– Niclas Östlind, curator och doktorand vid Akademin Valand.

 

1. Jag är av åsikten att tidskrifterna värnar om samhällets mänsklighet, värdighet och humanism, samt fungerar som ett obligatorium för yttrandefrihetens existens.  Inskränker regeringen de medel som bistår allmänhetens möjlighet att yttra sig, dela och diskutera värdefulla samhällsfrågor och händelser, reduceras medborgarens möjlighet till intellektuell utveckling och medvetenhet.  Därtill kommer beslutet i fråga medföra att enbart tidskrifter med goda ekonomiska förutsättningar, alternativt är kommersiellt inriktade, har möjlighet att verka i kulturlivet, vilket i förlängningen ger upphov till segregering och ett endimensionellt perspektiv.

2. Kulturlivet kommer att utarmas.

– Jean Claude Arnault, konstnärlig ledare FORUM Nutidsplats för kultur.

 

1. De samlade svenska kulturtidskrifterna utgör en polyfon oumbärlig samling disparata röster om kultur och ideologi i det svenska kulturella samtalet. Denna rikedom kostar inte mycket i pengar räknat. Men den vilar på mångas engagerade lågt betalda arbetsinsatser. Om man stryper bidragen tjänar man lite och förlorar orimligt mycket. Det är dålig kulturpolitik och dålig ekonomi i en obegripligt dålig förening.

2. Risken är att kulturen blir en del av en upplevelseekonomi där pengar är måttet på kvalitet.

– Andreas Gedin, konstnär och forskare vid Södertörns högskola.

 

1. För att vara konkret: lika avgörande för den svenska demokratins vitalitet som de fyra största tidningarnas kultursidor tillsammans. Att tänka sig en offentlighet utan de nu hotade kulturtidskrifterna är som att tänka sig ett Sverige utan Dagens Nyheters, Aftonbladets, Sydsvenskans och Expressens kultursidor. Vem orkar gå upp på morgonen i ett sådant land?

2. Förödande. Som ett steg i riktning mot ett ungerskt klimat, exakt den snabba stympning av relativiserande meningsutbyte som Europas nya nationalister önskar sig. Det är djupt upprörande, snarast deprimerande, att se okunniga demokrater göra sig till radikalhögerns nyttiga idioter.

– Magnus Linton, journalist och författare.

 

1. Kulturtidskrifterna har en utomordentligt viktig roll att spela i svensk kulturdebatt och samhällsdebatt. Det är här man kan gå in i komplicerade resonemang och analysera nyanserat och introducera ny tematik. Kulturtidskrifterna gör det som tyvärr inte (längre) dagspresskritiken har möjlighet att göra. Kulturtidskrifterna tar också vara på den livsnödvändiga relationen till en större europeisk och internationell kulturdebatt.

2. Svensk kulturdebatt riskerar att bli provinsiell och andefattig.

– Gertrud Sandqvist, professor och fd. rektor för Malmö konsthögskola.

 

1. Trots internet och sociala medier tenderar åsiktsutbudet att bli alltmer likriktat och utslätat. Färre nyheter, händelser, fenomen, åsikter etc basuneras ut i fler kanaler. De mindre kulturtidskrifterna utgör en oerhört viktig del för att skapa både bredd och djup i kulturlivet.

2. Det finns en naiv förhoppning i Alliansen att räkna kulturens producenter och konsumenter i termer av siffror. Ett stort antal besökare på en teaterpjäs anses vara en kvalitativ succé. En sådan inställning stryper långsamt småskaliga experiment eller halvt tänkta tankar som kanske i en framtid blir storskaliga och klartänkta.

– John Peter Nilsson, chef för Moderna museet i Malmö.

 

1. Tidskrifterna är ett nödvändigt frirum, när de dagliga kultursidorna inte ger utrymme för långa artiklar, fördjupade artiklar, debatt och diskussion. Det finns hur många exempel som helst på kulturtidskrifters betydelse. Alltifrån Kalejdoskop och dess insatser för att bredda horisonten i konstlivet på 1970-talet, till OEI som ju haft en dokumenterad betydelse för poesi och litteratur under 2000-talet. Dessa tidskrifter har undersökt och skrivit om historien, funnit nya röster och på många vis varit en smältdegel för nya och gamla idéer. Den numera nerlagda Const har också dragit igång diskussioner som det inte funnits plats för någon annanstans. Tidskrifter är frirum bortom nöjessidor och begränsade format. Rum där nytt, oetablerat och kontroversiellt ryms. Utan tidskrifter, även om de har små upplagor, kvävs kulturlivet och enbart kommersiella blad som olika Nöjesguider och livsstilsmagasin tar över. Och vad skulle livet vara utan Lyrikvännen? Kort och gott, det är så mycket som har rötter i och startar i kulturtidskrifter att det är omöjligt att överskatta deras betydelse.

2. En helt kommersialiserad offentlighet utan svängrum för dem som inte har pengar, är smala, lågmälda eller i allmänhet åker off pist. Det blir en debatt och ett kultursamtal helt på den så kallade marknadens villkor. En katastrof. Redan nu är i konstvärlden auktionsvärlden dominerande, men det finns ändå en rad viktiga aktörer utanför denna. Dessa aktörer är viktiga för att det alls ska finnas någon idédiskussion eller ett konstliv bortom det ekonomiskt etablerade. Alliansens konsekvens i dag för den svenska offentligheten är förstås att vi får ett kommersiellt rum. Modell Galleria. I grunden avslöjar beslutet en principiellt ovillig eller rentav fientlig men åtminstone okunnigt ointresserad syn på kultur, eftersom de är beredda att offra den för kaffepengar. Besparingen är inget i det stora, men ger stor utväxling i det lilla.

– Thomas Millroth, konskritiker, författare och fd. chef för Ystad konstmuseum.

1. Kulturlivet kan ses som ett sorts ekosystem som utgörs av ett ständigt pågående utbyte mellan de olika delarna. Kulturtidskrifterna kan ses som en sorts livsviktigt närande undervegetation, som också är en yta där akademi och kultur faktiskt stöts mot varande regelbundet. Tidskrifterna är också betydelsefulla för rörelser, perspektiv och tankeströmningar som inte alltid får plats i mainstreammedierna. Dagspressens krympande utrymme räcker knappt till idag som forum för kritik och fördjupning kring ett ständigt växande kulturfält som idag omfattar inte bara en mångfald av kulturyttringar, där litteratur, konst, scenkonst och musik samsas med mode, idrott, mat, utan där de kritiska perspektiven också utgör en del av ett dynamiskt kulturliv.

2. Det behövs en mångfald även i finansieringen av tidskrifter. Risken med att strypa den offentliga finansieringen är att kulturdebatten och idéproduktionen tvingas att bli beroende av välgörenhet eller att drivas enbart av enskilda intressen. Utan kritiska analyser, fördjupade diskussioner och debatter blir kulturlivet fattigare, idémyllan ur vilken nya verk och nya idéer växer fram blir utarmad. Självklart kommer kulturlivet långsiktigt att finna nya former, men beslutet motverkar det offentliga samtalet både när det gäller kontinuitet och forum för de utmanande förändringarna.

– Patrik Steorn, chef för Thielska Galleriet.

1. You cannot separate cultural development from any other development in society and you cannot rely on the old culture, you need to work towards new and this is only possible through writing, discussing, exchanging ideas and these magazines are great platforms for that and they should continue to be. They represent a part of the population who cares deeply about culture, cultural production, critical thinking and intellectual exchange and cutting them off would be like amputating a healthy right arm. All cultural output is interconnected, for instance, can you imagine an art exhibition without any prospect of getting proper art criticism? Or a writer not having any possibility to test their ideas before they get established? These magazines simply need to be there for culture to flourish. And another significant question is what do they expect these cultural workers to do in the aftermath of this cut? It’s simply barbaric.

2. Coming from a country like Turkey, where intellectual exchange and culture is in the hands of a bunch of industrial families, banks…etc. where the content is regulated and filtered and the masses (the population is about 80 million) are kept comfortably stupid, I can guarantee that cutting cultural output would be catastrophic with grim consequences in the long term. We don’t only need support; we precisely need the government’s support. It’s no news that intellectuals and cultural people are a minority in every country these days, and more and more people are expected to be not thinking, just consuming.

– Meriç Algün Ringborg, konstnär. 

  1. Kommentar från Lennart Fägerskiöld, konstnär

    Kulturtidskrifterna utgör en,av få, livsnerv/-er för det svenska kulturlivet och samhällsdebatten. Att strypa stödet till dem är att säga ja till retardering.

|
|
|
|
|
|
PRENUMERERA PÅ NYHETSBREV:
|
FACEBOOK PAGE

Twitter

Kunstkritikk utgis av Stiftelsen Kunstkritikk ISSN 1504-0925

Svensk redaktör: Frans Josef Petersson post@kunstkritikk.se
Chefredaktör: Jonas Ekeberg

Kunstkritikk arbejder efter den norske «Vær Varsom-plakat» for god presseskik

Kunstkritikk stöds av Norsk kulturråd, Nordisk Kulturfond, Fritt Ord, Statens Kunstfond i Danmark, Statens Kulturråd i Sverige och Svenska kulturfonden i Finland.